Sep
25

Nej nej nej…

skriven av: sotis  

Nej, nej, nej, nej…så låter det hemma hos oss just nu.
Vad det  handlar om är att matte säger att hon måste träna
sig på att säga nej. Därför går hon nu runt där hemma och säger
nej, nej nej…För att träna sig. Hon säger att det är mest kvinnor
som har svårt att säga nej.
 Jag begriper inte vad hon menar. Jag har då inget
problem med det. Om husse eller matte tar upp mig tex och jag inte
alls känner för det just då, så ger jag bara ifrån mig ett riktigt långdraget
och intensivt;  neeeeeeeeeejjjj och vrider på mig. De förstår ju direkt.
Inget konstigt med det! Det är ju bara att säga det…?

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas;
människor ÄR konstiga!

 

001-2

Sep
5

Vissen matte…

skriven av: sotis  

Om ni undrar varför det har varit så lugnt ett tag, så har jag
haft fullt upp att sköta om matte. Hon har varit förkyld och
legat i sängen hela dagarna. Jättemysigt! Fast jag tycker ju
lite synd om henne också förstås…Därför har jag legat hos
henne och tvättat hennes päls. Om man nu kan kalla det för päls?
De är som nakna råttor de där människorna… Men hur som
helst så har jag funnits där och sett till att hon ska bli bra,
och därför har jag inte hunnit med att skriva så mycket.
Men nu verkar hon piggare igen, så snart hör jag nog av
mig igen. Kurr på er!

 

019

Aug
21

Anfall!

skriven av: sotis  

Vet inte vad som flög i mig förut idag. Det undrar matte också.
Matte har legat i sängen hela dagen, hon har verkat väldigt trött.
Så jag tänkte det var idé att liva upp henne lite grann. Så jag tog
min vanliga balkongväg med först en mus, sen tog jag ett nytt
varv och kom in med en större råtta. Matte körde sitt vanliga, att försöka
få ut mig på balkongen med musen/råttan i munnen och till slut
så lyckades det. När hon ett tag, efter att sista råttan var uppäten,
öppnade dörren igen ut till balkongen, låg jag där och njöt i solen,
på rygg och med tassarna i vädret. Nöjd och glad. Matte böjde sig
ner och sa: “Tog du så fina råttor igen, Sotis?”  Sen började hon buskittla
mig på magen och peta på tassarna och jag var genast med på noterna.
Jag kände mig ganska glad och uppåt efter så god jakt, så lite bus kunde
sitta fint. Jag for upp på benen, lade öronen bakåt och flög på mattes
ena ben! Matte skrek. Jag tyckte det var jättekul!  Matte sprattlade
sig loss och jag tog ny sats och flög på henne likadant en gång till.
Jag slängde tassarna om hennes ena ben och busbet henne.
Matte skrek igen och sa åt mig att sluta. Hon verkade nästan lite rädd.
Men jag upplevde nog inte riktigt att det var hennes ben. Plötsligt hade benen
förvandlats och jag tyckte helt bestämt att det var en riktigt stor råtta eller nåt.
Så jag flög på en tredje gång. Nu blev matte riktigt arg! Och jag
kom helt av mig…hon gick sakta, sakta till sängen och satte sig ner.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Plötsligt blev det hela
väldigt pinsamt! Vad hade jag gjort egentligen? Jag satte mig ner
och tittade ängsligt på matte och sen gick jag försiktigt och sakta fram
mot henne med hängande svans och strök mig försiktigt mot hennes ben.
Jag försökte få ögonkontakt med henne, men hon reagerade inte.
Oj, vad tokigt allt blev…jag skulle ju bara busa.
När jag var liten och kom till matte gjorde jag ofta så här. Jag brukade
då gömma mig bakom ett skåp eller en dörr eller nåt och när matte
kom och gick förbi så hoppade jag på hennes ben bakifrån. Jag slängde
alltså tassarna runt hennes ben. Inte hårt, utan bara för att skrämmas.
Och gissa om hon skrek varje gång! Haha, det var jättekul! Men jag har
aldrig gjort så på någon annan. Men så gjorde jag ofta då…

Men nu blev allt bara konstigt. Vi somnade  i varsin ände av rummet.
När matte vaknade igen gick jag försiktigt dit och frågade så mjukt jag
kunde om jag fick hoppa upp i sängen till henne. Matte verkade fortfarande
lite putt. Jag frågade lite fint ett par gånger till (jag brukar göra det innan
jag hoppar upp i sängen för att höra att det är ok)  och till slut sa hon:
“Ja kom då!”  Jag hoppade upp och sen fick hon en massa förlåt-pussar av mig.
Nu var vi kompisar igen.
Tänk vad tokigt det kan bli ibland…Men med lite pussar kommer man långt!

 p1010014
          Jag - den svarta faran! Fniss…
          Men det är bra att hålla sig i form!  :)

Aug
18

Balkongen nästa!

skriven av: sotis  

sotsotis

Matte har tappat räkningen. Husse pratar om kattpsykiater. Lillhusse suckar.
Alla suckar. Jag vet inte riktigt vad de menar….men så här låter det varje kväll
nu hemma hos oss. Människor oroar sig så mycket. Vad är problemet?
Vad det handlar om är att jag sista veckorna tagit för vana att varje kväll
vid 9-10 tiden komma hem med mina hårt förtjänade möss. Ibland råttor.
Varför visar de inte sin tacksamhet? 

Jag bor i ett ganska stort hus och resten av familjen bor ju där med mig. 
Ibland önskar jag att jag hade huset för mig själv så jag fick bestämma allt.
Inte bara ibland. Men om de åker bort så saknar jag dem ju tyvärr
också. De kelar ju och ger mig mat i alla fall..

I och med att huset är så stort, så är det svårt att få dem att förstå när jag vill
komma in, jag kan ju inte  öppna dörrarna själv.
Såå…alltså räknade jag ut ganska tidigt att jag kunde hoppa upp på verandaräcket,
ta ett språng upp på pelaren som håller upp balkongen, kasta mig
runt den där kanten som sticker ut, där är liksom en liten hylla, och sen tar jag
sats igen och klättrar uppför räcket till balkongen. Sen får jag kasta mig runt och
över räcket för att sedan hoppa ner på balkongen. Det är hur lätt som helst och
det är ju bara 4-5 meter. Du borde prova!
(Jag vill inte skryta men detta går i en rasande fart numera.)
Under sommaren är allt perfekt, för då har matte och husse balkongdörren öppen
när de är hemma. Perfekt! Jag kan komma och gå som jag
vill. Men sedan får de plötsligt för sig att stänga den och då sitter jag där jag
sitter. Där kan jag få vänta ett tag. Matte brukar skälla på mig och säga att jag
inte ska klättra upp där, för tänk om ingen är hemma och det är varmt och
jag sitter där i värmen. Ja men!!! Är det så svårt att räkna ut då för dem att
de alltid ska ha dörren öppen!? Varför komplicera allt?  När hon skäller på mig
brukar jag skälla tillbaka och ge min syn på saken, men hon fattar ju inte vad
jag säger.

Ja ja…hur som helst så har jag då kommit med mina fångster varje kväll
i flera veckor just den vägen, via balkongen. Det är ju så praktiskt, dörren
är öppen och matte och husse ligger i sängen och läser. Bara att ta middagen
med sig och kliva på. Jättemysigt! Men det tycker alltså inte dem.
Ikväll hade jag just kommit in med en stor fet råtta..eller kanhända var det
rentav en liten sork…? Ja god var den i alla fall. Men matte vill inte att jag sitter
och knaprar i sovrummet. Inte husse heller. Han säger det är hemskt.
Så matte vill jag ska gå ut på balkongen och äta, men hon vill inte ta i dem.
Alltså försöker hon alltid lyfta mig och få mig att ta den i munnen,
så hon kan lyfta ut både mig och råttan samtidigt. Det där kan ta ett tag, men när
hon väl lyckats så stänger hon dörren snabbt som ögat. Sedan får jag sitta där
ute i min ensamhet och äta bäst jag vill. Ikväll hade de i alla fall missat att stänga
altandörren där nere, så jag tog mig en sväng till! :)  Det gick så snabbt. Ingen
märkte något. Och plötsligt kom jag sväng nummer två över balkongräcket.
Med en mus. Haha, det var så kul! Men det tyckte inte dem.
Matte suckade och sa; ja men det här är ju inte klokt!! Kom du ut igen???
Du kom ju nyss in med en råtta och nu är du här med
nummer två!!  Husse suckade (han gillar inte alls råttor) och sa; Jaa…jag tror vi
får ta henne till en psykiater. Matte sa; Hör du det, Sotis? Husse tycker vi ska ta
dig till en psykolog!   “Nej, sa husse, en psykiater får det bli, det hjälper inte att
prata henne till rätta!”  Jag förstår ju inte vad det där är, och jag vet inte om det
finns kattpsykiater, men det låter inte så roligt. Och som jag sagt så många
gånger förr: “Ska det bli så stort väsen av en enda liten mus?”

Aug
10

Just en morgon…

skriven av: sotis  

Tidigt imorse, redan klockan 5, kom lillhusse uppför trappan, smög in till matte och väckte henne.
Jag hörde honom säga; “Mamma, det är en mus som sitter och äter chips i min papperskorg”.
Matte formligen flög upp och sa “VAA!? Då måste den ha kommit ner från vinden när dörren
stod öppen”. Så kom dem emot mig och matte tog upp mig från golvet där jag låg, knappast
vaken. Hon bar med mig ner till lillhusses rum och stängde dörren.
Sen satte de fart. Hmmm…man undrar ju vad det är för familj man hamnat hos!? Pinsamt!
Matte viskade till mig så där hemlighetsfullt att “nu skulle jag få se”. Hon släppte ner mig
under lillhusses skrivbord och jag visste inte riktigt vad hon menade att jag skulle göra.
Jag menar, det var mitt i natten!! Vad höll de på med? Jag gick fram ialla fall, täntke att
det var väl bäst att undersöka. Något måste de ju mena när de bar sig åt så här. Men
snart insåg jag att det fanns inget intressant där mer än lillhusses sudd och annat som
låg där och luktade illa. Jag gick bort till dörren igen och väntade att de skulle öppna
den igen. Jag HATAR stängda dörrar!! Men de var helt tagna av den där papperskorgen.
Lillhusse smög ner under skrivbordet och drog sakta, sakta fram papperskorgen.
Matte satte sig på lillhusses stol med benen under sig. Gud vad de höll på!
Sen tog lillhusse en pinne och petade försiktigt i korgen. Väntade. Petade. Väntade.
Jag suckade. Länge satt jag och stirrade på dem och undrade vad i hela friden de höll
på med, men de öppnade inte dörren. Lillhusse tog upp den ena gamla chipspåsen
efter den andra och gick försiktigt igenom dem med den där pinnen. Sen gick han
försiktigt igenom varje påse. De var jättespända. Förstår inte varför det var så
spännande att gå igenom en papperskorg!? Som sagt, man undrar hur det står till.
Jag suckade igen och matte sa att jag skulle engagera mig lite. I vad då???? VAD
skulle jag engagera mig i? Lillhusses sopor? Jag gäspade och tittade bort. Jag ville
inte se eländet. Sökningen pågick en bra stund och till slut vände de upp och ner
på den där korgen och petade med den där pinnen i högen. Jag reste mig på bakbenen
mot dörren och skrapade lite uppgivet för att de skulle fatta att jag var inte
intresserad av detta morgontidiga upptåg. Men de fortsatte rota i soporna.
Det luktade illa också! Hur som helst så konstaterade dem efter lång tid att där
bara fanns…. sopor!! Och nu kommer det värsta…vet ni vad dem gör??
De viker sig dubbla av skratt! De skrattar så mattes tårar rinner! Jag stirrade
på dem som för att avgöra om det verkligen var min familj eller inte och ju
mer jag stirrade på dem, desto mer skrattade dem! När de skrattat klart
hörde jag matte säga; “det måste ha varit i väggen”. Sen öppnar de dörren
och jag får gå. Ja…vad säger man?? Idag tror jag att jag ska ta en riktig
långpromenad…

p3130020

BlogRankers.com

Aug
3

Bärdags

skriven av: sotis  

Nu är det dags igen för mattes stora bärfrossa..
Varje år vid den här tiden blir hon som galen.
Hon ska ut och plocka hallon och blåbär.
Jag ser det som min plikt att följa med och vakta
på henne. Hon är ju ganska stor och ska verka så
himla duktig och säker, men jag vet ju hur rädd hon
blir när hon ser en endaste liten mus. Då är hon ganska
osäker och vet inte hur hon ska bete sig. Så om jag är ute
och ser att hon är på gång och ska ut så hänger jag självklart
på. Bäst att vara med och kunna rädda henne om något
skulle hända.
Jag kan inte riktigt förstå vad som är så speciellt med de
där bären. Jag har fått provsmaka på dem, eller rättare
sagt så luktade jag bara. Det räckte. Husse gillar inte heller
hallon. Han gillar inte att det kryper i dem säger han.
Det är väl lite konstigt i alla fall? För att det kryper och rör
sig lite är ju i så fall det som är intressant! Ja som sagt,
de är märkliga de där människorna. Lillhusse brukar följa
med matte ibland. Men det var vanligare för några år sedan.
Nu vill han mest sitta på sitt rum och kolla på den där viktiga
datorn. Hur trist som helst!
Nåja, nu är det bärdags och jag är redo.
Måste berätta att för några år sedan när vi bodde på det andra
stället, så följde jag med lilla matte en kväll när hon skulle plocka
hallon. Jag kollade noga  buskarna att inte någon mus låg och
lurade. Och om jag hörde något som prasslade till så kollade jag
genast upp vad det var. Matte plockade under tiden och pratade
med mig lite grann. Jag pratar en del jag också förstås. Tror inte
matte fattar vad jag säger för hon brukar svara så konstigt, men
hon verkar nöjd och det är väl huvudsaken. Den här gången i alla
fall så var det en liten stig från vårt hus där marken var lite ojämn
och jag hoppade in ibland i hallonsnåren för att se om där fanns
något spännande. Matte satte sig på en sten för att komma upp
lite och kunna plocka lite lättare. Hon visste inte riktigt var jag
var just då. Men jag hade smugit in bredvid hennes sten och där
låg jag och lurade. Plötsligt får jag se mattes hand komma ut i
buskaget och blixtsnabbt hoppade jag upp ur buskaget och
lade båda tassarna om mattes arm. HAHA!!! Gissa om hon skrek!
Gud vad kul det var! Men det tyckte inte matte. Hon sa efteråt att
plötsligt kom bara två svarta tassar och högg tag i hennes arm.
Det är så himla kul att skrämma henne ibland för hon blir så rädd.
Tror bestämt att hon tappade ut några hallon också så jag får väl
ta det lite försiktigt med det där…Inga möss dök upp ialla fall så
hon klarade sig från det. Och nu är det alltså dags igen och ut
och plocka på nytt. Bäst bara att hålla ögonen öppna, för ibland
smiter hon iväg som jag inte ser och som sagt, ni märker ju att hon
behöver ha mig med för att beskydda henne. Hon är ju ganska
lättskrämd…

p1010016Länkarkiv.seSvenskaSajter.com - Den ständigt växande länkkatalogenBlogg listad på Bloggtoppen.se

Jul
29

Råttlek

skriven av: sotis  

Igår kväll fick jag till min lycka tag på en riktigt stor och fet råtta ute i höga gräset.
Jag tänkte att matte och husse skulle behöva livas upp lite, så jag tog med den hem.
Tänkte att de nog behövde röra lite på sig och ha kul.
Men när jag rusade in med den i munnen satt de framför den där burken och tittade.
Helt ointresserade. Jag hörde matte ropa; “Hej Sotis!” Men jag rusade direkt upp till
sovrummet. Det tog en evinnerlig tid innan de kom upp och jag som legat där och
väntat. Så är det när man anstränger sig.

Det var så himla typiskt! Råttan hade krupit in och gömt sig bakom mattes
nattduksbord och jag kunde inte få tag i den. Husse gick direkt till sängen
men matte förstod att något var i görningen. Jag försökte tala om för henne
att den hade gömt sig under det lilla bordet och matte förstod nästan direkt.
Hon sa till husse: “Nej, det verkar som hon släppt en levande råtta här inne
och tydligen har den krupit in och gömt sig bakom mitt nattduksbord”.
Husse bara suckade och sa “Nej, inte nu igen”.
Matte sa: “Men Sotis då, varför kan du inte äta dem ute? Måste du
komma in med dem?”
De fattar ju ingenting! Jag tänkte ju de skulle tycka det var lite kul…
Hur som helst så försökte jag visa matte så tydligt jag kunde att där bakom
fanns nåt spännande. Och matte drog fram hurtsen lite. Jag flög fram för
att visa att jag var med på noterna. Men råttan kom inte fram.
Matte sa: “Vad gör vi? Du får lyfta på den husse”. Men husse bara suckade.
“Men jag orkar inte” sa matte..Hon funderade en stund sen sa hon:
 ”Ok, är du med nu Sotis?”  Och jag var på helspänn. Så drog hon plötsligt ut
översta lådan av de två och innan hon hann blinka, fullkomligt flög jag in i
det tomma, smala utrymmet och tog den! Matte skrek till och jag for iväg med
den i munnen och satte mig under husses del av sängen. Allt gick rekordsnabbt.
 ”Har hon den nu?” undrade husse.
“Jag vet inte” sa matte. “Jo, det har hon! Hon sitter och äter på den nu under
din säng”.
“Usch!!! Kan du inte gå ut med den Sotis?” sa husse och lät sur.
Men jag fortsatte knastra och knapra, nöjd och belåten.
Tänk att människor inte uppskattar jaktens tjusning!!

 

kopia-av-p3130018
Bloggparaden
1000lankar.com - gratis länkkatalogDagens Länkar

Jul
22

Trist trist…

skriven av: sotis  

031Usch, idag är det verkligen TRIST väder!
Gick ut en snabbsväng imorse när matte hade
lust att vakna. Lyckades fånga en liten mus på bara
5 minuter. Gick in med den till matte, för att få lite
beröm. Som vanligt berömde hon och sa att jag varit
SÅÅ duktig, men det vore bra om jag tog ut den.
Suck! Att det ska vara så svårt! Nåja, hon släpade ut
mig med musen i munnen, medan jag försökte tugga
i mig den och så fick jag sitta där och kalasa på det sista.
Bra start på dagen. Men sen kom det där äckliga regnet.
Så det var bara att gå in igen. Vill ju inte få pälsen alldeles
tilltufsad. Matte stack iväg som vanligt i den brummande
saken och både husse och lillhusse är borta. Så idag blir
det mattes säng. Det är sova som gäller.

030

 

Jul
21

God jakt

skriven av: sotis  

p6180001

Efter en god natts sömn intill matte blev den här dagen ganska lyckad. I alla fall så här långt.
Lagom till frukost kunde jag stolt komma hem med lite bidrag till frukostbordet.
Den största sork jag tror att jag någonsin tagit! Märkligt med dessa människor bara att de
inte verkar förstå vilken delikatess detta är!! Kan inte fatta…Här kämpar man och sliter
för att kunna bidra och så vill dem inte ta emot min gåva.
Nåja! Jag kan gärna äta den själv, det blir ju mer över till mig. Men lite otacksamma är de.
Jag låg länge och njöt av att se på den innan jag frossade. Ville ju gärna att alla skulle få se.
Efter den här stadiga frukosten blir det nog en tupplur i skuggan ett tag. Det är härligt att
vara katt!

kopia-av-p6180003

Jul
20

A bad, bad day…

skriven av: sotis  

Den här dagen började dåligt.
Jag kände det direkt på morgonen när det började tjuta ilsket
vid mattes säng. Och vi som hade det så bra. Bara matte och jag…
Sov hela natten hos henne och i och för sig kunde hon ha klappat lite
mer, men men…det var mysigt att ligga där i alla fall.
Men när det där ilskna ljudet väckte oss, då förstod jag att hon tänkte
ägna sig åt något annat än mig idag. Suck! Och mycket riktigt, hon tog alla
sina kassar hon släpar på och for iväg i den där brummande saken.
Innan hon åkte skyndade jag iväg i racerfart för att markera att jag tänkte
minsann inte stanna inne. Hon sa något om att lillhusse skulle vara hemma och klappa
på mig idag. Som om jag skulle gå på det! Han hade ju en till hemma, lika
stor som han, och de satt ju hela dagen igår och stirrade på en apparat.
Och knappade med händerna på bordet. Ibland går jag upp där för att han
ska ägna sig åt mig istället, men då säger han att jag inte får “trampa på
tangenterna”. Vad han nu menar med det? Husse brukar också bli arg
på det där. Människor är så konstiga. Nej, nu får det bli en tupplur istället.
Testar nog att smyga upp i sängen i alla fall, så får vi se om det blir tid
till lite gos. Så får man tro att morgondagen blir lite bättre i alla fall.
Natti natti!

Natti natti

Natti natti